Sverigetempot - 2100km på cykel

Tre dagars sommarcykling genom Norge och Sverige, blir det bättre än så. Nu värker låren och knäna ömmar lite. Det är märkligt att det att så skönt att pressa kroppen lite grann. Denna tur har varit riktigt trevlig – härligt sällskap, vackra vyer, god mat och bra hotell. Vi tar det från början.

Någon gång i våras bestämde Dag och jag att nu var det dags för ett ny långtur tillsammans efter att ha kört Sverigetempot och Cykelvasan 325km tidigare. Ride 4 Change Åre-Sthlm kom på tal och det var på en gång givet att två-dagarsvarianten var det vi skulle göra. Då Daggen alltid verkar vilja spänna bågen lite extra så bestämde vi att flyga till Trondheim först och köra prolog därifrån (Cykla till Åre var Daggens första förslag). Vid en lunch så lyckades jag övertyga Magnus Eklund att hänga på och han in sin tur fick med sig Erik Lönn och Reimert Sjöblom.

Onsdag 3 aug står vi och packar upp våra cyklar ur pappkartongerna på Trondheims flygplats. Utan support så har vi alla packat med så lite saker som möjligt – det går utmärkt att flyga i cykelskor. Efter att ha skruvat ihop cyklarna ger vi oss till resan första höjdpunkt – Hell. Det var inte alls så farligt som många har beskrivit det. Solen sken och alla verkade må bra där. Sedan satte vi kursen österut mot Åre. Norge är vackert. Efter några mils svag stigning så började klättringen upp till Storlien. Svetten lackade och det kändes riktigt grymt. Landskapet innan Storlien var verkligen vackert, bäckar, berg ,knotiga träd och jag tror vi till och med såg ett skogstroll. Fika i Storlien och sedan efter 135 km så rullade vi in i Åre. Magnus tog Åre-skylten, jag var inte riktigt beredd. Vi checkade in på Holiday Club, efter ett dopp i poolen fick vi äntligen en välförtjänad återhämtningsdryck. Efter en god middag och ytterligare återhämtningsdryck så sov jag gott. Ingen misär här inte.

En stadig frukost och en macka i ryggafickan, sedan var vi redo att ge oss av mot Järvsö. 367km var planerat och ambitionen var att komma fram innan det blev mörkt. Vid kvart över åtta var det fotografering och sedan rullade hela startfältet iväg för Boom Edam Challange 700k. Det var visst bara vi fem som anmält oss till denna. Solen sken och Åreskutan var vacker., vägen var dock inte lika vacker då de första 25km hade någon hyvlat bort asfalten. Efter Järpen slutade äntligen skaket och vi kunde börja cykla på riktigt. Ganska snart så började Daggen inse att man kanske ska ha cykeltränat iår för och kunna köra långt. Han bestämde sig efter ca 10mil för att bryta loppet och köra direkt till Järvsö utan att ta de extra sex milen upp till Östersund. Vägen till Östersund bjöd på både backar och lätt motvind. Banan låg söder om Storsjön, efter Sannsundsbron fick Reimert inspiration och på en halvtimmesförning i upp emot 40kmh. I Östersund åt vi hamburgare och jag kände mig fortfarande fräsch i ben och huvud.

140 km avklarade och nu siktade vi på Ånge som var ca 100km till. Vi på och turades om att dra. På långturer som denna blir det ofta ganska långa förningar, jag vet inte varför riktigt med så kördes det upp emot en mil var innan det var dags att lägga sig sist och för att där äta och vila upp sig lite. I Ånge gjorde vi ett stopp för bunkra bananer, yoghurt , bullar och annat. Jag hade tagit med mig ganska mycket energi för att inte gå låg på kolhydrater – 12 påsar sportdryck, ett gäng gel och en stor laddning egenbakade runekakor. Nu var det ca 120km kvar i Järvsö. Vägen Ånge->Ljusdal var fantastiskt fin. Vackra vyer, fin asfalt och nästa ingen trafik. Tröttheten började dock komma smygande nu. Knäna började känna av sig och jag vet inte hur många gånger jag tittade på klockan för att se hur många kilometer det var kvar. När vi närmade oss Ljusdal så var vi tvungna att klura ut var vi kunde fixa lite middagsmat sent på kvällen. Daggen klurade ut att det fanns en restaurang i Järvsö som var öppen som vi tog sikte på. På vägen till mellan Ljusdal och Järvsö började det mörkna och jag fick lite nytta av dynamo och lampa. Vid halvtio passarades Järvsö-skylten. Jag drog på en långspurt men Magnus närmade sig. Skylten passerades och vi insåg att det var photo-finish för att kunna utse vinnaren. Som tur var hade Reimert faktiskt fotat det hela och där syns tydligt att Magnus med ryggsäcken var inte hela vägen fram.

Väl på resturangen fick vi sällskap av Dag och av Järvsös cykelstolthet Gunnar Ohlanders. Vi beställde in återhämtningsdryck, åt god mat och pratade cykelminnen. Vår lilla utflykt från Trondheim till Stockholm känns rätt fjösig jämfört med Gunnars projekt som tex 107mil MTB + toppbetigning: https://kroppchallenge.se/deltagare/gunnar/ och Race Across America (480 mil på knappt 12 dyng) http://gunnarscykelblogg.blogspot.se/…/gunnar-completes-raa… . Lite småtrötta cyklar vi sedan upp till hotellet och somnade snabbt.

På fredags morgon kändes benen inte alls krispa. Berghotellet bjöd på en kanonfin frukost. De investerar stort i sommarcykling med fokus på Downhill. Det skulle vara kul at prova. Nästa gång man kör detta lopp så kanske det kan vara läge för vilodag i Järvsö och istället lära sig köra nedför. Vi rullade iväg återigen i svag motvind och solgluggar mellan molnen.Nu gick det långsamt i uppförsbackarna men vi lyckades fortfarande hålla trycket uppe på platten, faktum är att snittet blev högre dag två, 32,2kmh jämfört med 31,1kmh första dagen. Innan vi kom fram till lunchstoppet i Ockelbo så fick vi en rejäl regnskur på oss. Vi trampade vidare, ett stopp i Söderfors och sedan siktade vi på Uppsala. Nu började vi längta hemåt. Efter Berg fick vi lite medvind igen och Reimert tog en ny mosterförning i över 40kmh. Ut på gamla E4:an mot Uppsala och vi borrade på med sida-emot. Magnus var återigen snabbast vid Uppsalakylt och tog den med mista möjliga marginal. Efter ett snabbstopp på Statoil satte vi kurs mot Täby. Jag längtade efter att komma fram och tryckte på så svetten lackade. Tillslut svängde vi in vid målet Täby Centrum. Vi dunkade varandras ryggar lyckades hitta en som ville fota oss trots att vi luktade illa och kändes oss otroligt snabba och snygga. Här finns lite Strava-länkar för mer detaljer. Tack Jonas Brögger för ett riktigt trevligt arrangemang!